Stockhom +40, dag 2

Två av tre dagar av konferensen är avklarade, och för mig slutar äventyret här. Imorgon hålls ett toppministermöte med endast ett fåtal utvalda från den vanliga dödliga världen, och tyvärr är det inte min tur den här gången. Men jag är väldigt stolt och tacksam över att det är min vän Alva Snis Sigtryggsson som kommer vara där och göra de ungas röst hörd, är säker på att hon kommer göra ett fantastiskt jobb!

Så hur summerar jag det som skett de senaste två dagarna?
Det känns som en omöjlighet, men jag skulle vilja säga såhär:
Den här konferensen har haft som mål att skapa forum för diskusson och lands-och branschöverskridande samarbeten. Det levde den upp till.
Den hade också till uppgift att bjuda in unga till att ta del av de verkliga diskussionerna och beslutsprocesserna. Det levde den också upp till.
Men vad konferensen hade som främsta mål, som jag ser det, var att sätta ord till handling, och verkligen komma fram med ett ramverk som är ambitiöst och möjligt att genomföra under Rio +20. Låt oss säga att den lyckades sådär.

Det är ingen tvekan om att optimismen var stor under dagens avslutande session, och att både Lena Ek och Sten Nordin höll på att spricka av stolthet över Stockholm och de delegater deras fantastiska stad lyckats charma till sig. Och det är ju bra. Men det är ett faktum att det behövs mer än optimism. Det är ett faktum att det behövs konsensusbeslut inte bara mellan politker, men mellan politiker/NGOs/transnationella företag/forskare och det civila samhället. Vi har bara en planet. Idag använder vi i snitt 1 1/2. En svensk använder ca 3, en amerikan 5 1/2 medan en indier endast använder 1/2. Hur uppnår vi ett hållbart samhälle där allas lika värde är högsta prioritet om den fördelningen består?

De tre temasessionerna som präglade dagens program, Sustainable Inovations, Suistainable Production och Sustainable Living innehöll alla intressanta presentationer och genererade värdefulla diskussioner. Men är vi inte för tillåtande när vi låter ett företag som IKEA stå och prata om sin hållbara produktion när det just nyligen avslöjats att de skövlar urskog i Sibirien, ekosystem som är lika sköra som Amazonas regnskogar?
Och är vi inte lite väl naiva när vi nickar menande åt H&Ms CSR manager som talar om att de alltid strävar efter att ta hänsyn till mänskliga rättigheter i alla delar av sin produktionskedja, när deras sömmerskor tjänar så lite att de måste vara tiggare vid sidan om jobbet?

Men jag vill ändå vara positiv, för nog var miljöministerns blossande stolthelt ändå till stor del befogad. Vi genomförde generations- bransch och landsöverskridande diskussioner, och vi lyckades sammanställa ett dokument som vi lämnade över till ministrarna vid dagens slut. Det ligger nu i deras händer att implementera det som vi, och det globala samhället, så tydligt kräver, både under morgondagens diskussion, i Rio de Janeiro i juni, och i all framtid bortom det. Ett hållbart samhälle baserat på en inkluderande grön ekonomi där alla naturresurser nyttjas inom de ramar som vår planet klarar av. Helt enkelt för att det inte finns något alternativ.

Jag måste, innan jag går och lägger mig, citera EUs miljökommissionär Janez Potocnic från dagens minister/stakeholder dialouge: "When we go to Rio and beyond, we must not stick to "yes we can", and not even to "yes we should". We have to say "yes we will".

God natt-